Första veckan..

matpaus i pildammarna..

i min nya roll som mamma har jag lärt mig att fixa det mesta med en hand/ arm & att äta med vänster, att det lilla livet bajjar vääääldigt många gånger om dagen, att små nysningar med ett litet- aahhh.. som följd nog är det gulligaste ljudet jag någonsin hört, och att gå en vanlig promenad kräver lite planering och rätt timing iallafall nu i början..
Eftersom han vaknar lätt när vi lägger honom ifrån oss väntar vi en stund med att lägga honom i vagnen så han sover lite tyngre & det funkar mer & mer.
Vi har hunnit med 3 rundor i det fina vädret. Det har varit en fin vecka, han har nästan sovit igenom hela nätterna. Men jag anar en förändring...
Jag är stundtals extremt känslig. Att titta på hans små händer & fötter, hans perfekta lilla huvud med massa gulligt hår och tanken på att något skulle hända honom får mig att gråta floder. Det är lite befriande & jag antar att det hör till. Dock har jag kommit till insikt att det förmodligen inte kommer gå en hel dag igen utan att jag känner någon form av mamma oro.