Dagens självinsikt..

Jag känner att jag måste be om ursäkt till universum idag.. För det den dåliga energin jag tenderar att skicka ut till dej emellanåt!
Det finns så mycket som kan gå fel på en sådan här resa och så klart även annars i livet. Det har det inte gjort hittills, inget allvarligt, inget man inte kan skaka av sej.

Men jag kan bli så himla arg för småsaker som inte fungerar eller som jag tycker att jag blir utsatt för,
som för hårda tunna madrasser, äcklig mat, för långa väntetider etc. (självklart blir jag arg för de mer legitima anledningarna också) Och det är så himla tråkigt.
Jag glömmer jag hur fan bra jag har det.
Det är lite taskigt av mej att ibland glömma vilken bra plats jag fick i livet.
Att jag har ett privilegium att få och göra nästan precis vad jag vill.
Att jag kan fokusera på min lycka. Mina problem blir så löjliga när jag jämför dem på rätt håll.

Jag ska göra vad jag kan för att hitta glädjen i allt i fortsättningen. Och tänka på allt jag är tacksam över istället för att gnälla över smått skit!
Och nu tänker jag ha världens skönaste söndag!

Så drygt..

Är det bara jag & maken som tycker att det är skit surt & svårt att resa runt på Filippinerna?
Eller har vi extrem otur ..
Igår när vi skulle boka flyg till Cebu kollade vi runt på olika bolag.
Vi hittade inget bra, anledningen till detta är att man bara får ha med sig 10 kg i bagage!
10 kg!! Hallå.. Vem reser runt med endast 10 kg??? Det är typ vad mitt handbagage väger. Vad gör andra backpackers, åker alla buss/båt? Sätter de den gränsen för att kunna ta ut straff avgift på övervikten eller?
Ja, jag förstår inte men känner att blir sjukt sur på detta.
Hoppas att det går bra imorgon iallafall. Med våra 20 kilos väskor..
Jag tycker om Filippinerna men fan, lite enklare kan det väl vara.
Dagarna här på Boracay varit sköna. Idag blev det strand eftersom vädret tillät det & vi hittade godaste mathaket på vägen hem:)

Framme på Filippinerna..

I japanernas turist paradis!? Efter 2 dagars resande från Borneo, krånglande, lite panik över nästan missat flyg, dyr taxi resa, flera timmar på buss utan mat, och en natt i Manila är vi ÄNTLIGEN här!! På Boracay där vi inte tänker stanna så länge för vi vill till Cebu & Bohol sen Palawan om vi hinner. Här är fint, tyvärr jäkligt molnigt så ingen strand idag. Kanske imorgon. Allt är bra, jag har inte så mycket hemlängtan längre utan tycker att tiden går sjukt fort!

taxi i Manila

Im youre local dealer..

ett litet kalori självmord var på sin plats efter allt resande! 

Återhämtning deluxe..

Ja, nu har träningsvärken lagt sej. Vi har vilat upp & ut oss i Kotakinabalu på Sabah. Meningen var att vi skulle ut till Sipadan & dyka lite igen. Men fan.. vi måste prioritera både med tid och pengar nu. Och när vi hörde runt lite så är djurlivet där det vi redan sett och inte så intresserade av längre. Lite synd för det är en av världens finaste dyk ställe enligt många. Vi åker till Filippinerna imorgon istället, hoppas på lite vrak & valhajs dykning!
Det har varit sköna dagar här på hotell med sköna sängar, varm dusch, starbucks, & six feet under marathon, snacka om att återhämta sej! Så nu är vi redo för en rond till med obekvämligheter om det kommer.

Jag har även anmält mej till Malmö halvmara & vill minnas att när vi var i Colca Canyon & trekkade så var det jobbigt. På toppen där hörde jag en tjej berätta om sin halvmara, Colca trekkingen var tydligen 10 gånger värre för henne än att springa de där 2,2 milen. Vad jag vill minnas är pinnacle trekkingen var 10 gånger värre än Colca canyons.. Japp, så tänkte jag när jag anmälde mig, så nu är det bara att ligga i som en dåre!

Konstiga näsor & självplågeri..

Den här veckan har vi fått vara med om mycket. Mycket som var roligt, annat som man är glad att man har gjort men inte gör om. När vi fortfarande var i Kuching tog vi en tur till Bako national park. Där trekkade vi (i flippflopps!) och hamnade på en vacker strand. Det roligaste där var endå "näs" aporna! Gud vad fula! Men fascinerande på samma gång! De så elaka ut. När vi skulle gå över bron kom en gående mot mej och  jag blev så rädd de var rätt stora och otäcka.

kolla in den..

kroken? snoken?

hoppande apa på ett surrealiatiskts ställe

Vi flög till Mulu national reserve dagen efter i ett pytte litet plan. Planen var att egentligen bara se de stora grottsystemen där, men vi hamnade på ett 4 dagar 3 nätters bootcamp känns det som nu i efterhand. Det var början för den värsta träningsverk jag någonsin haft.

 Första dagen började med en " promenad/ powerwalk" på 9 km genom regnskogen. Smått fantastsikt! Målet var att nå Camp 5 innan det börja ösa ner. Det gjorde vi. Camp 5.. ja, det var verkligen det mest primitiva ställe vi varit på hittills, och jag var lite rädd för att jag inte skulle kunna sova alls på gummimadrassen vi fick. Gummimadrass & myggnät. Jag är en riktig "stanar" unge, och van vid andra bekvämligheter.
Eftersom det bara var vi där & ett par få andra gäster fick vi vara ensamma i "rummet". Toaletterna var jätte fräscha och vår guide lagade god mat till oss.
Och omgivningen helt underbar.

Jag lyckades sova ett par timmar innan det var dags för " the pinnacles".
Jaja, tänkte vi 2,4 km är ingenting även om det är typ i 90 graders vinkel på många ställen. På riktigt, jag är nog glad att de bara sa att det var lite "challenging". Hade de sagt sanningen hade jag nog avstått. Upp var inte så farligt, klart att det kändes i ALLA rumpmusklerna & i benen, men det var skönt att få jobba med hela kroppen.
Och igen, regnskogen är en sjukt vacker plats. Vi var uppe efter 3 timmar. Tog några bilder av "pinnaclarna", åt vår lunch och fasade för vår nedstigning.. Fyfan.. Det var inte kul, och efter mindre än halva vägen började det regna:( Så alla stenar, rötter, ja allt var halt och flera av oss hamnade på rumpan. Jag fattar fortfarande inte att alla ben i min kropp är hela!

På kvällen satt vi och pratade med våra medklättrare, regnet öste som jag aldrig sett för & det var en fin avslutning på den långa dagen. Den natten spelade det ingen roll att det var tunna plast madrasser vi sov på, jag sov hela natten. På tillbaka vägen till The lodge gjorde vi ett stopp på Clear water, en jätte vacker grotta. Och som grädde på moset tog vi en Canopy walk på eftermiddagen. Den längsta som finns på 480 m,
och jag blev medveten om min höjdrädsla. Ja! man ska känna att man lever!!

när man får oväntat besök..

så här mysigt fick vi till det..

äntligen vila..

Pinnacles..

clearwater cave

det här var inte så kul..gungande bro och skakande ben..

vackert träd

en giftig viper

Orangutangerna..

Åhhh! vilka finingar (och några fulingar) vi var och hälsade på häromdagen. Och vad pampiga och stora de största var. Kolla in händerna på fotona!
Vi är på Borneo & gjorde ett besök på Semenggoh wildlife center i Sarawak.
Där lever orangutangerna fritt men blir matade & omhändertagna och då har vi chans att titta på dem:)
Detta var en stor händelse på resan. Jag ville verkligen se orangutanger. När vi sedan berättade om hur många vi sett fick vi veta att vi haft tur. Och att vissa får vänta jätte länge och inte ser några alls. Man tackar!
Kostar nästan ingenting varken att ta sej dit från stan eller inträde. Det är sådant här jag har saknat på senaste,djur & natur. Rese glädjen är tillbaka!

Big mama med baby

big mama med baby på rygg

notera smilet..

den äldste

någon verkar nöjd med maten

svingar sej i repet

vilken blick..

här hänger vi & hänger..

Tsunami varning mitt i allt..

Även om dessa naturkatastrofer inte är speciellt ovanliga längre så kom det som en otrevlig chock när jag skulle läsa aftonbladet på nätet. Är glad över att vi är på Borneo just nu & utom räckhåll för en eventuell tsunami. Läskiga nyheter iallafall och lite sådär när det är så nära en. Ställen vi har varit på den senaste månaden där tsunami varningen utfärdats är : Phuket, khao lak, koh Lanta & senast Bali. Och min syster var i krokarna nyligen. Vi fortsätter följa nyheterna & hoppas på att inget händer..

sunset KhaoLak, hårt drabbat 2004

Vi åkte till Kuala Lumpur & hamnade i China..

town.. Vi var framme så sent så det var nästan helt folktomt på gatorna, bara gatusopare kvar. Dessutom visste taxichauffören  inte var vårt boende låg så vi blev avsläppta fel & fick gå runt och leta mitt i natten. Det låg på gatan brevid.
När vi sen gick ut på morgonen var det som om vi gått ut genom fel dörr.
Så livat, konstigt & annorlunda.
Folk överallt. Då blev jag tacksam över tidpukten vi anlänt.
Första frukosten här var nudelsoppa med roasted duck för att vi var hungriga & inte orkade leta efter ett "vanligt" frukostställe. Från ett gatukök. Det var jäkligt gott.

Jag hade börjat bygga upp den lite negativa skölden inför storstaden redan innan vi kommit hit. Rädd att det skulle bli jobbigt & tråkigt efter allt lugn & paradis stränder. Men här är kul. Det jag saknade på Bali var ordentliga trottoarer som inte hade en massa hål så man var tvungen att titta ner ofta vilket är synd, då det finns så mycket annat att titta på. Och här är det gångvänligt. Minst sagt. Vi köpte en karta & gick runt till kvällen.
Från Chinatown till Petronas towers. Stannade & fikade ett par gånger.
Gick i STORA shoppingcentra. Jag har aldrig varit på något så stort shopping ställe förr.
De hade t.om ett tivoli på ett av våningarna.
Här glömde vi att vi var backpackers & började drömma om allt vi ville ha & skulle införskaffa när vi kom hem. Haha! Jo,det var kul en stund sen orkade vi inte med Chanel, Louis & Christian mer utan promenerade hem. En dag till här sen blir det Borneo!

frukost

den lätta vinkeln..

 den svåra vinkeln..

petrona twintowers

skytrain

helt galet!

Glad Påsk!

Fast vi inte firar den i år så önskar jag alla er där hemma en super trevlig påsk! Med massor av godis. Åhhh,vad gott med ahlgrens bilar & Toms choklad skildpader!!!!!!!

inget godis men små kyllingar har vi  sett

Gili trawangan & Gili Meno..

Detta kommer ju låta så otacksamt så jag kanske inte borde skriva det.. Men jag är trött på paradis öar. Trött på allt slappande i solen & känna sig onyttig. Trotts det har jag haft det roligt och mysigt med maken. Ja,allt vi gjort är solat,planerat nästa steg i resan & promenerat.Som alltid.

Vi hamnade på Gili Trawangan & skulle egentligen flytta till Meno ,men det blev helt snurrigt och vi fastnade här. Och det har varit bra. Jäkligt flummig ö,lite för drog liberal för min smak & väldigt Christiania aktig. Bungalow managern tyckte det var väldigt konstigt att vi som var så unga inte vill festa med honom & käka de svampar han erbjöd. Förutom det så har det varit fint här.Vi gjorde en dags utflykt till Meno idag, där var det vääääääldigt lungt. Och här konstaterade jag just det. Att jag har svårt att njuta det vackra för det händer för lite. Jag saknar action! Klättra i berg, trekka, springa! Hoppas lite på att stilla mina begär i Malaysia. Vi åker till Kuala Lumpur imorgon kväll. Hej då Bali!

stora vågor  på Meno

me,me,me..

ibland kan det bli för bra..

Längtan..

Efter att få cykla genom ett vårigt Malmö är lite jobbig idag:(  1 april. Drygt 2 månader & 1 vecka kvar innan vi får åka hem. Ja, jag fattar det inte själv men jag har sjuk hemlängtan vissa dagar. Inget april skämt. Och kanske är det så att jag kommer uppskatta det jag har hemma mer. Att minnas känslan av att sakna allt. Ja, ja .. Vi har varit i Ubud på Bali i 5 dagar nu, det har varit mysigt. Men det är fortfarande den jäkla trafiken alltså, crazy! Här har vi iallafall slappat, spelat schack, promenerat mycket när det inte regnat & ätit såååååå gott! Vi hittade en restaurang på trippadvisor som verkligen var den bästa och billig!! Sånt gillar jag och inte en massa extra "tax" på 15-20 % som läggs på i efterhand, som många,de flesta ställena gör. Häromdagen var vi och hälsade på aporna i monkeyforrest, som är mer är en park med en massa apor. Idag tog vi en jätte lång tur runt risfälten. Jättefint. Och jag är helt slut. Imorgon fortsätter vi till Gili öarna. Och jag hoppas, hoppas att det inte är som Phuket eller något annat turist fördärvat utsålt ställe. Men det tror jag inte.

kvinnorna på Bali jobbar hårt & kan bära upp tll 75 kg på huvudet!

änder på vift i risfältet