När jag kommer hem...

Sitter här och filosoferar för mig själv. Tänker på hemma. Hem längtan? Nej, inte direkt. Faktiskt inte alls vid första tanken på det.(Jag ser mig själv cykla genom ett blåsigt kallt Malmö mitt i natten efter jobbet) Men , jo, jag saknar vissa rutiner som jag har hemma, just nu har vi inga alls,blir man lite koko av att inte ha något man egentligen behöver bry sej om, mer än att ha kul och äta gott? Läskiga lyx problem , men fortfarande där.
 Just idag känns allt himla lågt borta och jag skulle så gärna vilja ge min mamma en kram och dricka en kopp kaffe med henne. Jag saknar självklart min familj & mina vänner. Och så klart mina katter,tänker på dem varje dag. Tänker ofta på vår fina lägenhet, men saknar inte den jätte mycket. Mest tänker jag på allt vad jag vill ändra på & ha nytt. Och jag får hela tiden en massa ideer vad jag vill göra & en massa inspiration till hur jag önskar mitt liv kommer se ut hemma. På detta avståndet är det enklare att se sitt liv hemma ur ett annat perspektiv. Allt känns mycket enklare och självklart när man tittar på det härifrån. Lusten till att leva mycket mer finns, att påbörja en del projekt och att förverkliga mig själv ännu mer är ju en piece of cake när man sitter på andra sidan jord klotet. Det är ju ett par månader till tills jag kommer hem,och tills dess har jag hunnit se & varit med om ännu mer saker,så det som är aktuellt nu kommer kanske vara bortglömt och ersatt av nya planer ,visioner & drömmar.
Har god lust till att springa halv maran i Malmö i Augusti,någon som vill hänga på ?

"A journey of a thousand miles begins with a single step"