Jag satt på balkongen i morse & bläddrade i skvaller, solen sken & det var hur skönt som helst. Jag borde stannat där. Eller hos min väninnas katter.
I stället blev jag överambitiös & började planera den fantastiska middag jag skulle slänga i hop till ikväll.
Inspirerad av en av tidningarna gav jag mig iväg för inhandlande. Ja, ja, ja vad roligt!
Ni vet man får en bild av sej själv där man påminner om Per Moberg eller Leila & allt verkar sååååå enkelt!
Men nää.. 3 timmar in i maten blev det bara drygt. Ont i armar & korsrygg efter kavlandet och en växande irritation över att jag slösar min lediga dag på detta. Detta jag snabbt skulle slänga ihop sen sitta & fika i solen eller göra andra trevligheter .
Jag har aldrig varit speciellt glad i klistriga degar, det här var som tapet klister. Antingen stod det fel i receptet eller så är det bara ett griseri att få till den degen, den fastnade i allt. Pasta deg. Till ravioli.. ( jag förstår varför man köper färdig pasta, allt annat är sinnessjukt)
 |
| där ligger de & ser så enkla & oskyldiga ut |
 |
| resultatet av blod..nästan.. svett & tårar |
Nu i efterhand är jag glad att maken tyckte det var super gott, för det var nog första & sista gången det serverades..
Samtidigt som jag höll på med pastan påbörjade jag bakelserna från helvettet eller -macarons, som de så fiiint heter. De första blev så fula så resten av smeten blev en hel maräng kaka, som vi inte vågat smaka än.
Sån tur är så gjorde jag glass (från scratch) med rabarber & mixad bär kompott också. Ja, jag sa ju att jag blev överambitiös.
 |
| det här var dagens enkla & godaste! |
Det tråkigaste med detta var, som pricken över i:et att K så typiskt fastnade på jobbet. Idag av alla dagar. Ja, inte min bästa dag. Men jag har lärt mig, det blir Jamie Olivers 30 minuters i fortsättningen..
