och fötterna gråter nästan.Igen. Men denna gången efter 21 km.. på 123 minuter. Känner mig smått masokistisk. Nästa vecka är det halvmaran som gäller & ja, nu vet jag ju att jag klarar det. Tårna kommer dock att få tejpas innan. Det största problemet jag upplevde idag var att jag blev satans hungrig efter typ 1 timme i springandet. What to do?
Resten av dagen har varit super skön & endorfinerna har sprudlat:)
