Den här veckan har vi fått vara med om mycket. Mycket som var roligt, annat som man är glad att man har gjort men inte gör om. När vi fortfarande var i Kuching tog vi en tur till Bako national park. Där trekkade vi (i flippflopps!) och hamnade på en vacker strand. Det roligaste där var endå "näs" aporna! Gud vad fula! Men fascinerande på samma gång! De så elaka ut. När vi skulle gå över bron kom en gående mot mej och jag blev så rädd de var rätt stora och otäcka.
 |
| kolla in den.. |
 |
| kroken? snoken? |
 |
| hoppande apa på ett surrealiatiskts ställe |
Vi flög till Mulu national reserve dagen efter i ett pytte litet plan. Planen var att egentligen bara se de stora grottsystemen där, men vi hamnade på ett 4 dagar 3 nätters bootcamp känns det som nu i efterhand. Det var början för den värsta träningsverk jag någonsin haft.
Första dagen började med en " promenad/ powerwalk" på 9 km genom regnskogen. Smått fantastsikt! Målet var att nå Camp 5 innan det börja ösa ner. Det gjorde vi. Camp 5.. ja, det var verkligen det mest primitiva ställe vi varit på hittills, och jag var lite rädd för att jag inte skulle kunna sova alls på gummimadrassen vi fick. Gummimadrass & myggnät. Jag är en riktig "stanar" unge, och van vid andra bekvämligheter.
Eftersom det bara var vi där & ett par få andra gäster fick vi vara ensamma i "rummet". Toaletterna var jätte fräscha och vår guide lagade god mat till oss.
Och omgivningen helt underbar.
Jag lyckades sova ett par timmar innan det var dags för " the pinnacles".
Jaja, tänkte vi 2,4 km är ingenting även om det är typ i 90 graders vinkel på många ställen. På riktigt, jag är nog glad att de bara sa att det var lite "challenging". Hade de sagt sanningen hade jag nog avstått. Upp var inte så farligt, klart att det kändes i ALLA rumpmusklerna & i benen, men det var skönt att få jobba med hela kroppen.
Och igen, regnskogen är en sjukt vacker plats. Vi var uppe efter 3 timmar. Tog några bilder av "pinnaclarna", åt vår lunch och fasade för vår nedstigning.. Fyfan.. Det var inte kul, och efter mindre än halva vägen började det regna:( Så alla stenar, rötter, ja allt var halt och flera av oss hamnade på rumpan. Jag fattar fortfarande inte att alla ben i min kropp är hela!
På kvällen satt vi och pratade med våra medklättrare, regnet öste som jag aldrig sett för & det var en fin avslutning på den långa dagen. Den natten spelade det ingen roll att det var tunna plast madrasser vi sov på, jag sov hela natten. På tillbaka vägen till The lodge gjorde vi ett stopp på Clear water, en jätte vacker grotta. Och som grädde på moset tog vi en Canopy walk på eftermiddagen. Den längsta som finns på 480 m,
och jag blev medveten om min höjdrädsla.
Ja! man ska känna att man lever!!
 |
| när man får oväntat besök.. |
 |
| så här mysigt fick vi till det.. |
 |
| äntligen vila.. |
 |
| Pinnacles.. |
 |
| clearwater cave |
 |
| det här var inte så kul..gungande bro och skakande ben.. |
 |
| vackert träd |
 |
| en giftig viper |
