Bohol bilder..

Här kommer lite bilder på vad vi har sysslat med de senaste dagarna!

The dinner! Garden sallad to die for fast det var kanske dressingen..

lite bin på det..

Blondies weekly supper

butterflyfarm

chocolat Hills

chocolat Hills

Yeeee!! 

en Stoor Python

den var snäll iallafall

vid Loboc floden

en söt som bodde på vårt dass

Tarsier

som en liten gubbe..

några var vakna..

andra var åhh..så sömniga..

En ny, otippad favorit..

Filippinerna är helt underbart ! Faktiskt ett av mina nya favorit länder. Lite tråkigt att vi bara har 18 dagar här och de är nästan borta. Tiden går grymt fort nu när det närmar sej slutet på resan (mindre än en månad kvar). Och jag pendlar mellan hemlängtan, lite ångest & lycka.

 De senaste dagarna har vi softat på Bohol. Vi gjorde ett besök hos Tarsierna och var på chocolate hills.
Tarsierna är ju de sötaste fulingarna som finns med sina stora ögon & lustiga fingrar.
Ägaren av våra huts var även ägare till en jätte albino pyton orm som blev matad med en höna när vi var där. Det var lite äckligt men samtidigt imponerande att se.
Som en omvänd födsel..typ..
Det var skönt harmoniskt att bo där vid floden långt ifrån oljud och andra turister.
Men nu är vi tillbaka i civilisationen på Panglao som inte heller är så illa.
Alona beach som "alla" pratar om är inte så imponerande det är däremot Bohol Bee farm. Riktigt skönt ställe. Vi gick en liten runda med en guide som berättade om olika plantor, kryddor & om bina.
Men det var maten som var mest imponerande! Deras garden sallad med ätbara blommor, squash bread, honey glazed chicken, seafood lasagna, seafood soup, grillad fisk med dill & en hel del annat gottis. Mumms!!!
Det var fantastiskt:) Jag blir ju så otroligt lycklig när jag får god mat.
Jag såg även min sommar balkong framför mej med alla kryddor, tomater & ätbara blommor. Inspiration & önsketänkande..
Foton kommer sen eftersom jag har sjukt taskigt nät.. Jaja,man kan inte få allt:)

Dagens självinsikt..

Jag känner att jag måste be om ursäkt till universum idag.. För det den dåliga energin jag tenderar att skicka ut till dej emellanåt!
Det finns så mycket som kan gå fel på en sådan här resa och så klart även annars i livet. Det har det inte gjort hittills, inget allvarligt, inget man inte kan skaka av sej.

Men jag kan bli så himla arg för småsaker som inte fungerar eller som jag tycker att jag blir utsatt för,
som för hårda tunna madrasser, äcklig mat, för långa väntetider etc. (självklart blir jag arg för de mer legitima anledningarna också) Och det är så himla tråkigt.
Jag glömmer jag hur fan bra jag har det.
Det är lite taskigt av mej att ibland glömma vilken bra plats jag fick i livet.
Att jag har ett privilegium att få och göra nästan precis vad jag vill.
Att jag kan fokusera på min lycka. Mina problem blir så löjliga när jag jämför dem på rätt håll.

Jag ska göra vad jag kan för att hitta glädjen i allt i fortsättningen. Och tänka på allt jag är tacksam över istället för att gnälla över smått skit!
Och nu tänker jag ha världens skönaste söndag!

Så drygt..

Är det bara jag & maken som tycker att det är skit surt & svårt att resa runt på Filippinerna?
Eller har vi extrem otur ..
Igår när vi skulle boka flyg till Cebu kollade vi runt på olika bolag.
Vi hittade inget bra, anledningen till detta är att man bara får ha med sig 10 kg i bagage!
10 kg!! Hallå.. Vem reser runt med endast 10 kg??? Det är typ vad mitt handbagage väger. Vad gör andra backpackers, åker alla buss/båt? Sätter de den gränsen för att kunna ta ut straff avgift på övervikten eller?
Ja, jag förstår inte men känner att blir sjukt sur på detta.
Hoppas att det går bra imorgon iallafall. Med våra 20 kilos väskor..
Jag tycker om Filippinerna men fan, lite enklare kan det väl vara.
Dagarna här på Boracay varit sköna. Idag blev det strand eftersom vädret tillät det & vi hittade godaste mathaket på vägen hem:)

Framme på Filippinerna..

I japanernas turist paradis!? Efter 2 dagars resande från Borneo, krånglande, lite panik över nästan missat flyg, dyr taxi resa, flera timmar på buss utan mat, och en natt i Manila är vi ÄNTLIGEN här!! På Boracay där vi inte tänker stanna så länge för vi vill till Cebu & Bohol sen Palawan om vi hinner. Här är fint, tyvärr jäkligt molnigt så ingen strand idag. Kanske imorgon. Allt är bra, jag har inte så mycket hemlängtan längre utan tycker att tiden går sjukt fort!

taxi i Manila

Im youre local dealer..

ett litet kalori självmord var på sin plats efter allt resande! 

Återhämtning deluxe..

Ja, nu har träningsvärken lagt sej. Vi har vilat upp & ut oss i Kotakinabalu på Sabah. Meningen var att vi skulle ut till Sipadan & dyka lite igen. Men fan.. vi måste prioritera både med tid och pengar nu. Och när vi hörde runt lite så är djurlivet där det vi redan sett och inte så intresserade av längre. Lite synd för det är en av världens finaste dyk ställe enligt många. Vi åker till Filippinerna imorgon istället, hoppas på lite vrak & valhajs dykning!
Det har varit sköna dagar här på hotell med sköna sängar, varm dusch, starbucks, & six feet under marathon, snacka om att återhämta sej! Så nu är vi redo för en rond till med obekvämligheter om det kommer.

Jag har även anmält mej till Malmö halvmara & vill minnas att när vi var i Colca Canyon & trekkade så var det jobbigt. På toppen där hörde jag en tjej berätta om sin halvmara, Colca trekkingen var tydligen 10 gånger värre för henne än att springa de där 2,2 milen. Vad jag vill minnas är pinnacle trekkingen var 10 gånger värre än Colca canyons.. Japp, så tänkte jag när jag anmälde mig, så nu är det bara att ligga i som en dåre!

Konstiga näsor & självplågeri..

Den här veckan har vi fått vara med om mycket. Mycket som var roligt, annat som man är glad att man har gjort men inte gör om. När vi fortfarande var i Kuching tog vi en tur till Bako national park. Där trekkade vi (i flippflopps!) och hamnade på en vacker strand. Det roligaste där var endå "näs" aporna! Gud vad fula! Men fascinerande på samma gång! De så elaka ut. När vi skulle gå över bron kom en gående mot mej och  jag blev så rädd de var rätt stora och otäcka.

kolla in den..

kroken? snoken?

hoppande apa på ett surrealiatiskts ställe

Vi flög till Mulu national reserve dagen efter i ett pytte litet plan. Planen var att egentligen bara se de stora grottsystemen där, men vi hamnade på ett 4 dagar 3 nätters bootcamp känns det som nu i efterhand. Det var början för den värsta träningsverk jag någonsin haft.

 Första dagen började med en " promenad/ powerwalk" på 9 km genom regnskogen. Smått fantastsikt! Målet var att nå Camp 5 innan det börja ösa ner. Det gjorde vi. Camp 5.. ja, det var verkligen det mest primitiva ställe vi varit på hittills, och jag var lite rädd för att jag inte skulle kunna sova alls på gummimadrassen vi fick. Gummimadrass & myggnät. Jag är en riktig "stanar" unge, och van vid andra bekvämligheter.
Eftersom det bara var vi där & ett par få andra gäster fick vi vara ensamma i "rummet". Toaletterna var jätte fräscha och vår guide lagade god mat till oss.
Och omgivningen helt underbar.

Jag lyckades sova ett par timmar innan det var dags för " the pinnacles".
Jaja, tänkte vi 2,4 km är ingenting även om det är typ i 90 graders vinkel på många ställen. På riktigt, jag är nog glad att de bara sa att det var lite "challenging". Hade de sagt sanningen hade jag nog avstått. Upp var inte så farligt, klart att det kändes i ALLA rumpmusklerna & i benen, men det var skönt att få jobba med hela kroppen.
Och igen, regnskogen är en sjukt vacker plats. Vi var uppe efter 3 timmar. Tog några bilder av "pinnaclarna", åt vår lunch och fasade för vår nedstigning.. Fyfan.. Det var inte kul, och efter mindre än halva vägen började det regna:( Så alla stenar, rötter, ja allt var halt och flera av oss hamnade på rumpan. Jag fattar fortfarande inte att alla ben i min kropp är hela!

På kvällen satt vi och pratade med våra medklättrare, regnet öste som jag aldrig sett för & det var en fin avslutning på den långa dagen. Den natten spelade det ingen roll att det var tunna plast madrasser vi sov på, jag sov hela natten. På tillbaka vägen till The lodge gjorde vi ett stopp på Clear water, en jätte vacker grotta. Och som grädde på moset tog vi en Canopy walk på eftermiddagen. Den längsta som finns på 480 m,
och jag blev medveten om min höjdrädsla. Ja! man ska känna att man lever!!

när man får oväntat besök..

så här mysigt fick vi till det..

äntligen vila..

Pinnacles..

clearwater cave

det här var inte så kul..gungande bro och skakande ben..

vackert träd

en giftig viper