Första veckan..

matpaus i pildammarna..

i min nya roll som mamma har jag lärt mig att fixa det mesta med en hand/ arm & att äta med vänster, att det lilla livet bajjar vääääldigt många gånger om dagen, att små nysningar med ett litet- aahhh.. som följd nog är det gulligaste ljudet jag någonsin hört, och att gå en vanlig promenad kräver lite planering och rätt timing iallafall nu i början..
Eftersom han vaknar lätt när vi lägger honom ifrån oss väntar vi en stund med att lägga honom i vagnen så han sover lite tyngre & det funkar mer & mer.
Vi har hunnit med 3 rundor i det fina vädret. Det har varit en fin vecka, han har nästan sovit igenom hela nätterna. Men jag anar en förändring...
Jag är stundtals extremt känslig. Att titta på hans små händer & fötter, hans perfekta lilla huvud med massa gulligt hår och tanken på att något skulle hända honom får mig att gråta floder. Det är lite befriande & jag antar att det hör till. Dock har jag kommit till insikt att det förmodligen inte kommer gå en hel dag igen utan att jag känner någon form av mamma oro.

28/04/2013..

Flyttade vår lille pojke från magen & ut i världen..

Det började på lördagen vid halv 4 tiden på morgonen. Vi åkte in till kk vid 12 tiden då jag tyckte/trodde det var outhärdligt. Det jag trodde var början till förlossning visade sig vara helvetets förvärkar. Jag var ju inte alls där än. Och vi blev hemskickade med en 'sovcocktail' som lät mig sova smärtfritt i typ 1 timme. Sen började nästa smärtfas, jag badade varmt, grät av smärta och ville klättra på väggarna. Men lyckades av någon sjuk anledning hålla ut till söndag morgonen, där jag vid 5 tiden kände att jag inte orkar med en sekund till av det som kändes som någon höll på att dra ut mitt sittben och jag ville dö. Klockan 6 på söndag morgon var vi inne igen och då fick jag stanna. Och fick lustgas. Hurra! All smärta borta. Nästan. Lite hjälp med oxytocin dropp, pilates boll och sen gick det undan, epiduralen blev det för sent för, så vi fortsatte med bara lustgasen.

Under det som var förlossningen fattade jag inte riktigt att det var det som hände utan trodde att det var en annan fas igen innan det blev på riktigt. 

Jag blev tillsagd att hålla i mina ben, bara ta 2 andetag i masken och krysta när det var dags. K hjälper till att trycka fram mitt huvud. Det känns som en övning från bodybalancen.. tortyr varianten då..

K säger - Han har hår jag ser det! Sköterskan säger 2 såna till så är vi klara.
Va?.. hinner jag tänka,vadå 2 till.. NU!Anna, ge efter för värkarna nu.. 

Ett starkt tryck ner... jag ser ett huvud, sen kom resten. Jag minns att jag tänkte att det är nu det händer. 

En liten varm, lite kladdig kropp läggs på mitt bröst. Och jag gråter av lycka, lättnad och troligtvis rädsla. Han är här. Vår Aston.  

Med hjälp av vår barnmorska Tina som var helt fantastisk & Kasper som inte verkar ha gjort annat än att hjälpa till vid förlossningar kändes allt tryggt och bra. Det var en häftig upplevelse med den bästa belöningen.

Nähäpp..

40 veckors magen

Ingen bebis idag.. Och inga tecken på att han är på g iheller. I väntans tider aktiverar vi oss som vanligt & lite mer, jag målar möbler, bakar, har gäster, planerar inför helgen & idag går vi ut & käkar gott.
Jag kan inte fatta att vi snart har en liten, det går inte riktigt in.
Men det är sjukt spännande & oavsätt hur envist han tänker efterbaka så får vi ju träffa honom snart:)

Final countdown..?..

hallå där inne..
det börjar bli dags..

Nu är det bara 10 dagar kvar till beräknad bf, men det kan ju vara 3 veckor oxå eller 1... Och tiden har aldrig gått långsammare. Försöker njuta av den "sista" tiden innan tillvaron förändras helt. Sova, bio, träna lite, läsa..mm.. Att hålla fokus är nästan omöjligt. Jag önskar att han vill komma ut. NU.

Mars..

har varit en minst sagt händelserik månad..På gott & ont.

väggen rivs...

och byggs upp igen.. 

efter veckor i byggdamm blev det väldigt bra..

Gucher blir dränerad..

sen tvångs medecinerad..

Mingus får komma hem & är
stressad
 & olycklig de första dagarna

Magen växer & vi går in i 9:e
månaden..

Hela mars är som en stressig dimma med flytt, flyttstäd, överlåtelse av lägenheten, sjuk katt, nästan död katt, och en massa annat skit.. Och som grädde på moset försök till körkorts tagande..( Det går..)
Men allt har inte varit dåligt & tråkigt & stressigt.. Vi tok trivs i nya hemmet,vi shoppar loss på Ikea & får blandannat fina stolar till köket & super garderober. Vi blir överraskade av K:s syster med sambo  som gör en "baby shower"åt oss :) Vi har en sjukt kul påsk där vi träffar  massor av vänner & familj och får ett bra avslut på månaden -Thank god...

Jag lyckas med smörgåstårtan..sjuuuuukt god om
jag får säga det själv..

Jag börjar se..

ett ljus i mörkret.. Nu sitter jag här i nybäddad säng i ny målat rum i nya lägenheten, här är sjukt mycket kvar men bara att detta är klart är så skönt, att ha lämnat den gamla lägenheten & flytta in på riktigt.. Sen att köket fortfarande ser ut så här..

Det får vi leva med i ett par dagar till, så tar " Rambosupermario" morbror målare hand om det & vi kommer kunna njuta av ett större kök:)

Vi har även fått resultaten från Guccis prover, det är inte fip eller tumör eller något av det som de befarat tidigare, utan en infektion. Imorgon ska han till djursjukhuset & få bröstkorgen tömd. Det här var det bästa resultatet av allt det kunde vara, nu kan han få rätt antibiotika och förhoppningsvis bli helt återställd. Nu ska jag äntligen få sova på en riktig säng & inte på en madrass på golvet som vi gjort de senaste dagarna. Härligt!

ul x 2...

Första ultra ljudet var inte så trevligt idag, vår sjuke lille vän blev tittad på, hjärtat såg fint ut så hjärtfel går att utesluta men fip eller en eventuell tumör kan gömma sig i cellerna.. Vätska togs från hans bröstkorg & vi får test resultaten om några dagar först då kan de fastställa vad som faktiskt händer honom. Han fick stanna kvar för att få dropp under dagen. Och nu är han nästan sig själv. Pigg, arg & explosiv, hoppas,hoppas bara det håller. Och att han blir frisk. Vill inte tänka något annat än, fast chanserna att det är botligt tyvärr är väldigt små.

Ultraljud nr 2 var mycket trevligare, det var ju det vi gått & längtat efter.. Det man får i vecka 32! Vår pojke väger nu 2 kg & allt ser fint ut. Han rör på sig jätte mycket. Nu är det inte många veckor kvar!

nästa gång ses vi på riktigt!